Sunday, April 15, 2018

Anderledes

Dajdajdaj. Det här blir ett tönt-inlägg från bussen. Är bara så ATTANS nöjd. Alltså så sjukt jävla självgod-überglad och nöjd att man kunde installera ett nöjesfält på mitt huvud.
Har gjort min första radiointervju nånsin. Först kom jag överhuvudtaget inte ihåg hur man sätter i gång inspelningsmanicken men efter någon panikartad vad-i-helvetet-håller-jag-på-med-omstart så lyste rec-knappen röd och sen glömde jag helt enkelt bort att nånting spelades in. För det första: det var en så helvetes intressant människa. För det andra: ämnet var alldeles mindblowingly intressant. Och det kändes bara rätt och helt naturligt och som en gåva från ovan att jag fick åka hem till någon på det där sättet och bara prata om musik och ställa alla frågor jag nånsin önskat mig. Och jovisst gick det lite överiks i slutet när jag stod i farstun o pratade om ålderskris och barnasinnen o fuck do I know. Men hon frågade nu faktiskt.

Till och med Helsingfors var välkomnande söndagssömnigt och drömskt med sina tomma, sopade gator och pastellfärgade husfasader. Jag gick till K-market och köpte en sushilåda till nedsatt pris.





Wednesday, April 11, 2018

Svårare än så är det ju faktiskt inte

Jag har varit lite nojig, lite nervös under de senaste dagarna eftersom dagens aktiva timmar mest har varit fyllda med en massa arbete och funderingar, och så ligger den där arma romanen där och spökar också, mitt liv liksom, där ligger den på printern-scannern av alla ställen och inte hinner jag fundera på den nåt mer just nu. Men det kommer. Allt har sin tid.
Idag har jag scannat in Nötö-hus som jag har ritat och som ska tryckas på lite prylar som vi ska sälja för hutlösa priser i sommar. (Skojar bara, vi ska sälja dom för helt besinningslösa priser. Skojar bara, de ska ha normalpriser.) Sen har jag kontaktat en massa mänskor för det där radioprogrammet som jag ska göra, det ska handla om klassisk musik som paras ihop med sinnesstämningar. Det blir lite intervjuer och shajt. Det går märkvärdigt smort. Känner mig normal och bekväm, mänsklig och som att jag har homma hanskassa, haha. Kan vara att jag redan i helgen hamnar åka och intervjua en up-and-coming tonsättare, men då är det så, då. Man gör vad man måste. Kan inte hänga kring här och låtsas att jag lever ett liv som inte levs, övervattna mina blommor och ropa i tomma lådor.
Men idag var jag på konsert. Förde tillbaka den där arma 20-lappen som jag hade försnillat från jobbkassan och så fick jag njuta av underbar musik på samma plats istället, det var Sibelius Korpo-trio och Havträsk. Och medan jag satt där, så föll liksom små klossar på plats, en efter en, som att allt jag gjorde ramlade och bildade en prydlig liten hög av genomskinliga gelékuber framför mig - och jag tänkte bara att där sitter de och spelar, unga virtuoser, där spelar de klanderfritt och vackert. Det är det de gör. Och där satt jag, och hemma ritar jag Nötöhus och i sommar ska vi ha café och nu ska jag göra ett radioprogram. Allt är så självklart ibland, och litet. Man är den där fjärten i universum som gör ungefär det bästa man kan och svårare än så är det ju faktiskt inte.

Sunday, April 08, 2018

Oviss, ovass och oklar

Jaha, så har en helg igen gått till historien och vet ni från och med imorgon, från och med då blir det, hör och häpna, lite allvar för min del. Jag ska på radioskola. Och ja, sen ska jag förhoppningsvis göra lite radioprogram. HUR och VARFÖR och VAD, frågar ni er alla? Jag har bara ett svar på den frågan: Svenskfinland. Men jag kommer att göra mitt absolut bästa.

I helgen var det poesidagar och jag lyckades släpa mig till ett evenemang, nämligen Poetry Slam på Skolan. Det bästa med det var kalibreringspoeten Roxanna Fellman, som om möjligt blir bara mer fucking awesome för varje gång man ser henne - både som människa och som poet. HÅLL ÖGONEN PÅ HENNE, säger jag. Och ja, nu börjar jag förstå det här att man blir äldre och får såna där ögonstenar som är avsevärt yngre än en själv. Förut har man mest beundrat sådana som är äldre än en, men ja se, nu är man i ett sånt brytningsskede att det kommer UNGA som ger en hopp! Hoppas på fler, fler, fler sådana där.

Och nu, nu har jag just deltagit i en nättävling i vilken man på 500 tecken skulle förklara varför man förtjänar en gratis road trip med hyrbil och fickpengar i sommar. Jag kommer att vinna, jag känner det på mig (hihi).

Men nu är jag seriöst bara nervös, för att resten av våren fram till cafétiderna, kommer att vara oviss, ovass och oklar och full med nytt, nytt, nytt. Fuck it all.

Saturday, April 07, 2018

Ny kamera, nya vyer

Igår var jag ute och provkörde nya kameran med nya objektivet. Det är ett objektiv som jag överhuvudtaget inte har haft att göras med förr, når jättelångt, förvränger vyerna och får saker som är långt borta att se jättenära ut. Vill typ bara riktas mot trädtopparna och leta efter små ulltuttar, fåglarna. Så nu blir det att fota fåglar. Jag vet inte, det här med ny kamera, det är alltid lite som att testa ett nytt instrument, alla vill de olika saker, de där kamerorna. Jag tror jag aldrig har fotat såhär myskot förut, alltså så här trevande och trassligt. Jag tror att jag gillar det skitmycket, tänker typ ett album med bortvända fåglar, he sku va na. Fåglar som går ut ur bilden, jeejee.


 

Friday, April 06, 2018

PISS

Tjugo euro fattigare för att jag tar egna dumma beslut och för över pengar härifrån o därifrån på jobbet för att folk inte har med sig kontanter. Tjugo euro för att man är snäll och serviceminded. I guess karma will pay it back.

EDIT: MEN ALLTSÅ FUCKING SATANS JÄVLA FAKKK!!!

MERA EDIT: Surast blir jag mest över vilken jävla rhumba varje liten grej som är "utöver det vanliga" förorsakar på jobbet. Alltså, det är typ gardiner som faller, sprängladdningar som man inte visste att var laddade som flyger i taket, gamla omen som börjar spöka och kaffemaskiner som fräster och spottar - det är PANIK för NU ÄR ALLT INTE SOM VANLIGT och "nu får ni själva fundera hur ni löser det här" JA MEN JAG LÖSER DET DÅ GENOM ATT BETALA BORT SKITEN SÅ BEHÖVER VI INTE TÄNKA PÅ DET MER. Satans jävla piss.

Thursday, April 05, 2018

Kamera

Imorgon, govänner, ska jag köpa en begnagad kamera! He e en Canon D1200 med ett extra Tamron 70-300 mm:s objektiv (nä, di här siffrorna säger inte mig någo heller) men jag är EXALTERAD inför det här med att äga en systemkamera igen, och den här gången en som är lite nyare än jag är van vid, och som man också kan filma med.
Jag vet inte, har fått lust att prova fotografera lite igen, nu när det har blivit så där passligt omodernt och undanskymt som aktivitet. Ja, eller så är det bara en del av min prokrastinering, eftersom jag egentligen istället borde syssla med typ ALLT annat än att fota.

You waved at Lotta!

Me waving at myself in Messenger as I'm sending myself endless stuff and stuff and stuff.
Now waiting for Lotta to wave back.
Is she gonna wave back?
The excitement is out of this world.

Tuesday, April 03, 2018

15 frågor för personlig utveckling

Det är himla länge sen jag befattat mig med listor (listor är skrivandets lördagsgodis) men nu hittade jag en intressant, nämligen denna.

Femton frågor om PERSONLIG UTVECKLING!
Detta behöver jag.

1. Hur ser en perfekt dag ut för dig?
En dag som varvar aktiviteter med slappande sådär så allt bara blir helt perfekt. Så man har känslan av att man har gjort sitt och kanske lite till, att det har blivit bra och duger och att man sen får lov att sänka sig ner på en mjuk madrass, helst mitt i skogen eller vid havet, eller vafan - i en båt.
2. Vad ville du bli när du var yngre?
Först skulle jag bli lärare, eftersom det lite har gått i släkten: mormor och mamma var det. Sen drömde jag om att bli skådis faktiskt, men tordes inte söka in till nån skola (fegis). Sen var det fotograf och så klart har tankarna om att man skulle försörja sig på nåt musikmässigt också funnits där, och ja. Nu vill jag bli en tåkotär skrivare!
3. Vilken ovana skulle du vilja bryta?Det där onyttiga hängandet, att jag spejsar in på nåt spår som inte leder någon vart och som gör mig bara surare och surare ju längre jag befinner mig i det där tillståndet. Sist och slutligen krävs det ändå ganska lite för att få mig på avsevärt bättre humör.
4. Vilken ny vana skulle du vilja införa i ditt liv?Att stiga upp någorlunda tidigt och ha tid för grejer under dan, inte ständigt gå omkring med den där känslan av att dan löper undan en och sen sitter man där och klockan är 2:00 och man hatar sitt liv och har vinäger innanför pannloben.
5. Tänk på en person du verkligen beundrar. Vad har den person för kvaliteter som du tycker om?
Jag blir alltid betagen av osjälviskhet och mänskor som verkligen genomsyrar god vilja och otvungenhet. Sen tycker jag också himla mycket om sådana som inte gör nåt större väsen av att de är superduktiga på något de gör, och att passionen för själva yrket liksom driver dem framåt, det gör människor lyckliga, har jag märkt.

Mili och jag i bussen nån gång
6. Vad gör du för att slappna av?
I rätta omständigheter har jag väldigt lätt för att bara stänga av hela min mekanism: slappnar av i alla muskler så att det också smittar av sig till huvudet och medvetandet försvinner i nån tidlös dimma. Fick höra av en huvudmassör en gång att hon aldrig hade varit med om nåt liknande, jag typ stjälpte ner mitt huvud i hennes händer, instantly relaxed.
7. När gjorde du senast något som skrämde dig?
Tja, det måste väl ha varit när jag provade på ett nytt jobb? Det skrämde mig något ofantligt, bara tanken på att måsta gå dit varje dag och vantrivas. Och sen blev jag ännu mer skrämd av hur skrämd jag blev av något som verkade te sig helt normalt för de flesta andra, så det gjorde mig nu inte lugnare precis. (Och nä, här var det inte omständigheter för att slappna av.)
8. När kände du dig senast stolt över dig själv?
Alltså usch, jag minns inte ens. Jag är väldigt sällan stolt över mig själv, inser jag nu. Jag befattar mig mer med sånt där som jag vill åstadkomma, än sånt jag verkligen åstadkommer.
9. Vilka praktiska färdigheter önskar du att du hade?
Färdigheten att ta tag i saker och inte vänta till sista minuten. Och sen hade jag väldigt gärna varit en sån där mjuk yogiguru eller ens kunnat dansa i olika stilar. Och ja, sjunga hade jag gärna också kunnat riktigt sjukt jävla fett, sådär så folk tystnar när man öppnar munnen för att rösten är så mesmerizing.
10. Vad tycker du om att göra för andra eller ge till andra (inte materiellt utan av dig själv)?
Jag tycker väldigt mycket om att genom diskussion försöka hjälpa andra med t.ex. psykiska eller krångliga problem som handlar om relationer. Och sen tycker jag också om att alltid vara lite duktigare än folk förväntar sig att jag ska vara (inser nu hur fucked up det här egentligen är och att det överhuvudtaget inte är speciellt vettigt) - men typ att alltid vara lite extra effektiv på jobbet och sådär. Usch, antagligen stressar jag bara upp folk på det här sättet.

11. Vad gör dig exalterad?
Åh, jättemånga saker. Den här frågan till exempel! Och att åka i häftiga tivolimaskiner eller att äta nåt nytt och spännande, eller att träffa nån jag sett mycket fram emot att träffa. Eller att resa. Eller nytt jobb eller att jag fått nån jännä uppgift att göra/lösa, eller att sjunga klockrent i stämmor eller att rida eller att få beröm, hehehe.
12. Vad gör dig nedstämd?
Världen, människor, djurhållning, köttätande, ibland allting. Just nu, den här förbannade plasten som finns överallt och det faktum att myndigheterna inte tycks vara intresserade av att vidta några som helst åtgärder.
13. Vad skulle du vilja säga till ditt femåriga jag?
Du är ALLTID lite bättre än du tror, bästa vän. Våga gå din egen väg, våga tala högt, ingen bryr sig!
14. Vad skulle du vilja säga till ditt sextonåriga jag?
Hördu, det där som du nu håller på med - it is not worth it! Skit i det! Det är samhället som vill att du ska ha det så här illa, så bästa sättet att revoltera mot det är att inte gå på den där skiten. Du har en inre röst som e tydlig och en vilja som kommer att föra dig vart the fuck helst du vill, så eftersom ingen annan jävel ids säga det här åt dig så måste jag då (hmpf) göra det 21 år för sent: TRO PÅ DIG SJÄLV, MÄNNISKA!
15. Fantisera att du är 90 år. Vilka minnen skulle du vilja ha? Vilka historier skulle du berätta?
Åh, den här frågan är lite obehaglig. Men alltså HELT klart skulle jag villa panta på en del framgångshistorier och jag skulle helt säkert berätta en massa sådana där visa kärlekshistorier om människan och passionen och bla bla bla. Jag borde fan få barnbarn bara för den sakens skull: hade varit en helt fantastisk mommo, det är jag ganska övertygad om.