Wednesday, August 17, 2011

05:15



I förrgår slutade jag sommarjobba. Jag firade det genom att börja dagen på ett konstigt sätt, nämligen att stiga upp klockan fem och gå och simma till en soluppgångskonsert vid Samppalinnas utebassäng. Det var (naturligtvis) alldeles fantastiskt att stiga opp den där tiden, bättre än jag kom ihåg. Man gör det helt enkelt alldeles för sällan, kanske av den enkla orsaken att man oftast hellre sover den tiden.
Det låg en dimma över hela stan när jag steg upp. Den gav sig inte, och det ångade från grejer, till exempel min postlåda. Det var kyligt men ändå uthärdligt, rent perfekt kanske man skulle kunna säga. För kallt för att gå omkring i T-shirt, precis passligt för att dra på sig en långärmad tröja. Jag cyklade genom stan och det var så förbannat fint att bara cykla utan att vara skiträdd att bli överkörd hela tiden, genom korsningen med trafikljusen som levde sitt eget liv och bytte om från rött till grönt med 30 sekunders mellanrum, inga bilar nånstans, nån sömnig mänska emellanåt.
Simningen var sedan nåt annat. Det var rent magiskt att bara vara där, på allmän plats, iakkta andra mänskor och faktiskt, det verkar som att folk generellt är mer vänligt inställda när de gör lite absurda saker på konstiga tider. Folk log spontant mot en, jag pratade med flera främlingar, gled ner i vattnet som kändes varmt och skönt mot luften. Simmade omkring där ett tag, lyssnade på Grieg och vad det nu var, nåt modernt, nåt traditionellt, nåt blaj i megafon om poesi, konst och soluppgångar och deras samband. Ja, jag orkade med det en halvtimme, både simningen och det högkulturella. Sen gick jag ifrån det hela innan det var slut, fick min egen stund i bastun, cyklade tillbaka hem precis när jag hörde att dom spelade Finlandia. Bra timing, helt enkelt.

3 comments:

M. Lindman said...

Shit vad fint! Det är alltid lite magiskt att gå upp den tiden. Hela världen är stilla. Fast kanske det bara är ett uttryck för hur sällan jag masar mig upp så okristligt tidigt. Önskar jag skulle tvinga mig själv till sånt lite oftare. Iaf.: jättefin bild! - Hälsningar från Svett-Amerika

ponks said...

Tack! Jo, det var magiskt utomhus den tiden. Jag steg upp igår och gick och simma till Samppalinna kl. 5:45. Skulle egentligen skriva ett inlägg om det också, men så blev det inte av. Kanske senare. Lycka till med dina eskapader i Svett-Amerika!

NaNaVa said...

I vaksimningsbastun snackar man och ler mot varandra. Jag håller med om det där med att folk blir vänligare när det gör något, ja hmm, absurt, vaksimning är väl absurt men ändå det mest logiska när man tänker på vilka breddgrader vi befinner oss. Fin bild, och intressant att se bild på huset där min förra lägenhet är hahaa.