Tuesday, September 20, 2011

Warpzonen

Jag sitter på timme och väntar på Wolf-Knuts. Känner mig som i en warp-zone. Mario som ramlar ner från röret.
En pojke som ser ut att vara nitton år gammal pratar om saftsmakande rödvin. Jag ser på hans spinkiga ben och undrar hur han kan gå. I hyllan till höger om mig finns avhandlingar, böcker som skrivits av namn jag känner till. Nystrand, det var han som skrev den där boken, Kinnari, jaså hon har också sysslat med folkloristik, Berlin, jaså hon som jobbat på Sibbe, Ramstedt, jaså jaså. Han har hunnit så långt. Folk i min ålder, där ligger deras arbeten. Igen slår det mig; varför vill jag fastna? Varför kommer jag aldrig nånstans?
Wolf-Knuts säger att man i dagens folkloristik letar efter de berättelserna som är annorlunda och avvikande. Om 25 personer berättar om sin vardag blir det antagligen ganska likadana berättelser som börjar nie på morgonen med gröt och kaffe. Det är undantagen som är de intressanta.
Jag undrar varför. Varför är det inte mer intressant att största delen av mänskorna i vår vardag gör exakt samma saker som alla andra? Jag är omgiven av 20-åringar som studerar för att man "ska göra det" så fort som möjligt efter gymnasiet. Varför är inte det intressantare som fenomen, att alla lever med huvudet som i en plastpåse?
Vi diskuterar i grupp. Jag känner mig som fyrtifem år gammal. Drar nittitalsskämt. Jag vill ta hem dom jag pratar med, bjuda dom på bulla, fråga dom om hur dom har det, om det är svårt att vara ung idag. Säga "lite mindre mascara, så ser du bättre ut".
Wolf-Knuts uppmanar oss att åka på utbyte nu, "medan ni är unga. Sen när ni har hund, barn och familj, då blir det inte mera åkt någonstans", säger hon.
Och om det inte blir hund, barn och familj då, tänker jag. Om det istället blir bara utomlands, alldeles för mycket utomlands, flera år utomlands, flera år utanför-kroppen-upplevelse, flera år av en warp-zone som man aldrig kommer bort ifrån? Vad gör man då, Wolf-Knuts?

3 comments:

M. Lindman said...

Så fint be-skrivet. Jag är din fanclub!

jittermouse said...

Hu!! Vadå, man säljer sitt liv när man skaffar familj? Visst händer det sig att folk försoffar sig eller inte har råd, men geeze, ska man säga sånt åt unga impressionable minds, det skapar fördomar om ålderskategorier. :P

Läste just elsewhere en kommentar om folk som har korta kjolar och är över 30. WTF, vilka regler. Och ja, alla skaffar inte familj, vem vet vilket playboy liv vi lever istället. Så normativt!

Visserligen vill jag gärna ha familj, men det råkar nu vara så att jag känner att det passar mig, skulle nu faaan inte göra det för att det är så man ska göra. :P

Du skriver så ljuvligt om ung och gammal, känner igen vissa saker, och det är smart det där att det är intressant hur vi alla gör samma, det är ju viktigt att notera sånt som man tar för givet och fundera på vårt lemmings-beteende! Joinar Lindman i din fan club tror jag. X) Fint skrivet. Diggar inlägget.

Anonymous said...

Lotta, du är simply strålande!

Pia M