Isiga nordvindar drar fram över gatorna och det vägrar lite bli vår. För mig har det blivit nästan vardag att traska till laboratioriet på morgonen för att kolla om levervärdena håller sig något så när i schack, jag vet: jag ÄR 85 år gammal. Värdena som var uppe i över 300 för två veckor sedan, är nu nere i 53 och jag tycker de börjar bli lite väl omständiga med det här projektet "hålla koll på min hälsa" men gallsten är välan en allvarlig sak. Det konstiga för mig är bara att jag inte har känt av något sedan det där fruktansvärda anfallet då den där tisdagen för evigheter sedan.
Igår hade jag en blackout-dag. Två-tre gånger hände det att jag liksom vaknade upp till ytterligare en nivå i det vakna livet, och hade absolut ingen aning om vad det höll på att talas om. Första gången var jag i telefon med mamma. "Nog ordnar det väl sig", sade hon. Jag täcktes inte fråga, "alltså VAD ordnar sig, ursäkta, jag glömde vad vi höll på att prata om? Är det mina hälsoproblem eller hundens, eller den ekonomiska situationen eller vad kan det tänkas vara vi höll på att orda om?".
Andra gången satt vi och såg på en spännande fotbollsmatch mellan Manchester United och Bayern München. Jag hade en fråga jag skulle ställa J, den var klart formulerad i huvudet men det var nån helt avgörande, ödesdiger fotbollssituation på gång just då så jag kunde inte fråga nåt sådär bara, och sekunderna efter då jag skulle ställa min fråga så var det attan som om någo langoliärer skulle ha ätit upp den från mitt huvud; kvar fanns bara ett tomrum. Då blev jag nästan lite rädd, andra gången den dagen som saker bara upplöses i mitt huvud. Ska jag få alzheimers nu också?
För övrigt, så håller jag på med stämsång nu igen; that's my fucking life, jag älskar det så mycket. Gör ett fyrstämmigt spektakel av Psycho Killer av Talking Heads, efter J:s rekommendation. Min egen ungdomsfavorit Jesus He Knows Me blir nästa. Kan inte VÄNTA på att få sätta upp en liten musiksida med alla dessa fånigheter. Det är som ett helt äventyr att få det att låta bra, med variationer, stämning och rytm. Min självcentrerade dårskap kommer så bra fram genom det faktum att jag får kicks av att bygga upp harmonier med mig själv. Jag önskar jag kunde hitta tre andra mänskor som jag kunde förverkliga det här konceptet med, alternativt klona mig själv tre gånger.
Jaha, nu ska jag cykla iväg till pengautdelningsfabriken och hoppas att det losar något för min del den här månaden.
No comments:
Post a Comment