Ja, här sitter jag och jobbar med det sista projektet för året: en saga som det har satts lite ljudeffekter och musik på. Det är angstigt, det är svårt, det har varit roligt, men det här sista skedet är alltid ångestladdat, nu ska det liksom vara klart. Ska de vara nöjda, har jag gjort tillräckligt, är det här nu verkligen värt att få betalt för? Det är sådana frågor jag sitter och tampas med.
Imorgon är det nyårsafton. Den kommer i år att symbolisera året som har gått: det kommer att vara tyst här. Ensam kommer jag att sitta hemma med angst-hunden som inte kommer att villa gå ut på grund av raketerna, inte har någon tagit kontakt med mig om några festligheter och inte har jag hört av mig till någon annan heller. Det känns både lite snopet och ganska skönt, kan inte riktigt bestämma mig för vilket. Ser i alla fall fram emot ett nytt år trots att nyår för mig sällan brukar betyda några större förändringar, det är snarare om höstarna som det händer grejer.
Som Jenny skrev, så tycker jag också att det sällan har varit ett sånt buzz kring hur dåligt ett år har varit: det verkar som att de flesta bara sitter och står ut med årets sista dagar och ser fram emot ett nytt år som man hoppas att nästan inte kan bli sämre än 2016. Jag, tror ju min natur trogen, att det kan bli ännu sämre, faktiskt. Det ser inte ljust ut för världen. Och med de orden drar jag nu halsduken tätare kring nacken och går och hoppas på att nån, nånstans, inom politiken, ska ta sitt förnuft till fånga.
No comments:
Post a Comment