Igår kväll hade vi månadens kanske festligaste diskussion. Jag började plötsligt orda om spagetti med spenatplättar, tänkte att det egentligen kunde vara en ganska fin kombination. J började utstöta läten som antingen tydde på skratt eller gråt, jag visste inte så jag sa bara att inte gråter du väl? Nej, inte grät han, däremot var han både bestört och road. Sen påstod jag blatant att man kan stoppa spenatplätten in lite över allt, att den är vad marshmallows är i efterrätter, ungefär. Och mitt i allt var det som att en kanal hade öppnat sig: J föreslog omelett med spenatplättsbitar i, jag föreslog spenatplättshamburgare, en lasagne varvad med spenatplättar och sen det bästa av allt: en fritterad spenatplätts-halvmåne eller shard som garnering på en quiche.
För att fira denna triumf åt jag idag rådbröd med ost och spenatplättar i. Det var helt sjukt gott, jag är inte ironisk. Smörgåsens värde steg med 50%. Testa fast.
No comments:
Post a Comment