Anderledes

Dajdajdaj. Det här blir ett tönt-inlägg från bussen. Är bara så ATTANS nöjd. Alltså så sjukt jävla självgod-überglad och nöjd att man kunde installera ett nöjesfält på mitt huvud.
Har gjort min första radiointervju nånsin. Först kom jag överhuvudtaget inte ihåg hur man sätter i gång inspelningsmanicken men efter någon panikartad vad-i-helvetet-håller-jag-på-med-omstart så lyste rec-knappen röd och sen glömde jag helt enkelt bort att nånting spelades in. För det första: det var en så helvetes intressant människa. För det andra: ämnet var alldeles mindblowingly intressant. Och det kändes bara rätt och helt naturligt och som en gåva från ovan att jag fick åka hem till någon på det där sättet och bara prata om musik och ställa alla frågor jag nånsin önskat mig. Och jovisst gick det lite överiks i slutet när jag stod i farstun o pratade om ålderskris och barnasinnen o fuck do I know. Men hon frågade nu faktiskt.

Till och med Helsingfors var välkomnande söndagssömnigt och drömskt med sina tomma, sopade gator och pastellfärgade husfasader. Jag gick till K-market och köpte en sushilåda till nedsatt pris.